Svensk ordbok 2009, webbversion

bi`träda verb biträdde biträtt, pres. biträder bi|­träd·er1lämna med­verkan åt ngn, i veder­börandes verksamhet; särsk. i fråga om tjänstemannauppdrag el. intellektuellt arbete samh.sär­skilda experter ska biträda vid bedömningarnabiskopen biträds vid altaret av kyrko­herde NN○ibl. försvagathjälpa, bi­stå hon har biträtt familjen ända sedan den kom till Sverige för två år sedanbiträda ngn (i/vid ngt) (med ngt)sedan 1720av lågty. bitreden, ty. beitreten med samma betydelse, eg. ’träda till; ställa sig på ngns sida’ 2an­sluta sig till fram­lagt för­slag e.d. formelltsamh.flera talare biträdde motionenbiträda ngtsedan 1776Subst.:biträdande; biträde (till 1)