Svensk ordbok 2009, webbversion

bitt`ida adverb bit·tidavanligen i vissa ut­tryck mycket tidigt på morgonen tid.hon arbetar från bittida till sentcd-spelaren var i­gång både bittida och senthan reser i morgon bittidasedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. bitidha; av lågty. bi tide ’i tid’ Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de till graven redan vid soluppgången.Bibeln (1917 års övers.), Markus 16:2 (om några, Jesus närstående, kvinnors besök vid hans tomma grav)