substantiv ~n bjälkar
bjälk·en●grovt timmer med rektangulärt tvärsnitt
vanligen med bärande funktion i byggnad
byggn.tekn.rum.tekn.JFRcohyponymbalk 1cohyponymsyllcohyponymsparre 1
○äv. om liknande anordning av andra materialbjälkhuvudbetongbjälkesedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. biälke; nord. ord, nära besl. med balk; jfr även bulk