Svensk ordbok 2009, webbversion

bjäl`klag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bjälk|­lag·etsystem av bjälkar (av trä eller annat material) som bär upp en byggnads golv och inner­tak och håller samman väggarna arkit.rum.stålbalksbjälklagträbjälklagett kraftigt bjälklag i träsedan 1538jfr fornsv. balka lagh med samma bet.; se 2lag 2