substantiv ~n bjällror
bjällr·an●ett klingande instrument som består av ett slutet metallhölje kring en kula eller av en liten klocka eller pingla med kläpp
och används bl.a. på seldon och vissa dräkter
musikJFRcohyponym1klocka 1cohyponym1skälla
bjällerkranssedan 1526jfr fornsv. biälla; trol. ombildn. via sv. dial. bjällra ’prata i otid; skvallra’; jfr ty. bellen ’skälla’