verb ~de ~t
bläddr·ar●ibl. med partikel, särsk.igenom
vända blad för att ta fram nytt uppslag
i bok, tidning etc.
bok.han bläddrade i katalogen utan att hitta numret○ofta med tonvikt på flyktig läsninghon satt och bläddrade i kvällstidningen○äv. bildligt, särsk. om att växla mellan olika tv-kanaler, olika sidor på internet e.d.bläddra (i/igenom ngt)sedan ca 1700trol. av lågty. blädern med samma betydelse; nära besl. med blad
Subst.:vbid1-121877bläddrande,
vbid2-121877bläddring
2blädd`ra
substantiv ~n bläddror
bläddr·an1blåsa eller bubbla
på yta, i material etc.
tekn.sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. blädhra; gemens. germ. ord, besl. med 1blåsa, 2blåsa
2typ av gulblommande vattenväxt med blåsbildningar på bladen
där små vattendjur fångas
bot.SYN.synonymblåsört
dvärgbläddradybläddravattenbläddrasedan 1901