substantiv ~n blästrar
blästr·ar1anordning som frambringar (kraftig) luft- eller gasström
för förbränning el. slipning
tekn.sedan 1767sv. dial. bläster ’blåst; bläster’; bildn. till 1blåsa
2inblåsning av luft eller gas
i masugn, bessemerkonverter, smideshärd etc.
tekn.blästersmide○äv. om den inblåsta luftensedan 1729