Svensk ordbok 2009, webbversion

blå`märke substantiv ~t ~n blå|­märk·etblod­utgjutning i huden (eller under­huden) efter slag eller stöt ofta blåaktig men äv. skiftande i gult, grönt m.m. med.SYN.synonymblånad 1 hon hade några blåmärken som minne av matchensedan ca 1585