Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
blå|märk·et●blodutgjutning i huden (eller underhuden) efter slag eller stöt
ofta blåaktig men äv. skiftande i gult, grönt m.m.
med.SYN.synonymblånad 1
hon hade några blåmärken som minne av matchensedan ca 1585