substantiv ~en ~er
blå·nad·en1blåmärke
med.bulor och blånadersedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. blanaþer; till blåna
2knappast plur.
blåaktig missfärgning på virke
skogsbr.SYN.synonymblåvedsynonymblåträ
stockblånadsedan 1891