substantiv ~en ~ar
blås·ning·en1en metod för formning av material genom stegring av lufttryck
bl.a. för termoplaster
tid.blåsning (av ngt)sedan 19642vanligen i sammansättn.
frampressning av luft genom smält material
för s.k. färskning av järn
tid.bessemerblåsningtackjärnsblåsningblåsning (av ngt)sedan 17853det att bli grundlurad
ngt vard.tid.gå på en blåsningåka på en rejäl blåsningblåsning (av ngn)sedan 1934