[-å´stel.-ås´t]
substantiv ~en
blåst·en●tämligen stark eller ihållande vind
meteorol.snålblåstolustigt väder med regn och blåstsedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. blaster, bläster; till 1blåsa; jfr bläster
2blå´st
adjektiv,
neutr. ~
blås·ta●dum
vard.admin.psykol.är du helt blåst, känner du inte till Beatles?förstår du inte ironin – är du helt blåst?sedan 1960-talet