Svensk ordbok 2009, webbversion
blå
`
tira
substantiv
~n blåtiror
blå|tir·an
●
blåmärke kring ögat
efter ett slag e.d.
vard.
med.
han hade solglasögon för att dölja blåtiran
sedan 1937
till
blå
och
tira
, trol. till sv. dial.
tira
’plira’; jfr
tira 2
,
titta
substantiv ~n blåtiror
blå|tir·an●blåmärke kring ögat
efter ett slag e.d.
vard.med.han hade solglasögon för att dölja blåtiransedan 1937till blå och tira, trol. till sv. dial. tira ’plira’; jfr tira 2, titta