Svensk ordbok 2009, webbversion

blan`dning substantiv ~en ~ar bland·ning·en1ngt som ut­görs av bestånds­delar av o­lika art konkreta el. abstrakta NollJFRcohyponymkorsning 2 befolkningen är en blandning av italienare, portugiser och engels­mänpjäsen är en blandning av antik komedi och film­farsen blandning av skämt och allvaren blandning av två sädes­slag○ibl. med ton­vikt på svår­överskådlig mång­fald o.d.mat­rester, köks­redskap, lek­saker och vecko­tidningar i en salig blandning○spec. om materialngt som ut­görs av en mängd löst samman­förda, o­likartade bestånds­delar JFRcohyponymförening 2 gasblandninggiftblandningkaffeblandningsnusblandningvispa blandningen till lämplig konsistensen blandning (av ngra)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. blandning 2det att blanda ngt Nollblandningsmaskinblandning (av ngt)sedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolk