Svensk ordbok 2009, webbversion
blank
`
ofullmakt
substantiv
~en ~er
blanko|full·makt·en
●
oinskränkt fullmakt att handla i en annan persons ställe
särsk. om rättegångsfullmakt
rum.
tid.
blankofullmakt (för ngn) (att+V)
sedan 1852