Svensk ordbok 2009, webbversion

ble`khet substantiv ~en blek·het·endet att vara blek till färgen färg.sjuklig blekheteftertankens kranka blekhettvekan eller ånger som följer på ett förhastat beslut e.d.först rådde en munter yra på börsen, men sedan drabbades placerarna av efter­tankens kranka blekhet och investerandet av­stannade sedan 1541Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.Shakespeare, Hamlet (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)