Svensk ordbok 2009, webbversion

bli äv. åld. bli`vabli`va verb blev blivit, pres. blir äv. åld. bliver bliv·it1över­gå till att vara Nollhan blev sjukNN har blivit ny publik­favorithon blev med barnhan ska bli lok­förare när han blir stordet blir nog regn i kvällhan blev rörd av hyllningarnaäktenskapet blev o­lyckligt○äv.komma att vara vin­sten blev 30 miljonernästa nummer blir före­ställningens höjd­punktresultatet blev magertdet blir du som får betala○spec. i pass. konstruktion med perf. part.hon blev svårt miss­handlad av sin make○ibl.komma att ut­göra det blir tio kronor jämnt, tack○ibl. äv.komma att ske det ska bli, kaptenbli ngn/ngt/ADJbli (som en) människa igensemänniska bli till årenseår bli (till) en visase1visa skomakare, bliv vid din lästseskomakare sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. bliva; av lågty. bliven ’förbli’; besl. med leva, liv, lämna 2fort­sätta att vara delvis ngt åld.NollJFRcohyponymförbli han blev stående i dörr­öppningenmittfältsstjärnan blev sitt lag trogenbli (ngn/ngt) ADJlåta bliund­vika​ de lät bli söt­saker efter­som de ville gå ner i vikt; låt bli det där! sedan 1340förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium)Subst.:blivande