Svensk ordbok 2009, webbversion

blick`a verb ~de ~t blick·ar●ofta med partikel, särsk.in, ut in­rikta seendet fysiol.psykol.JFRcohyponymtitta 1cohyponymse 2 överblickafrån Kebnekaise kan man blicka ut över en stor del av norra Sverige○särsk. i fråga om inre seendei kris­tider måste vi mer än annars blicka fram­åtnär jag nu blickar till­baka på de gångna åren ...blicka (mot ngt), blicka (in i ngt), blicka (ut över ngt)sedan 1805av lågty. blicken med samma betydelse; besl. med bleck, blek, blinka Subst.:vbid1-120528blickande; blick