substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
blick|fält·et●område som kan överskådas enbart genom ögonens rörelser
dvs. utan vridning av huvudet
rum.JFRcohyponymblickfång 1cohyponymåsyn 2
högt placerade bromsljus som sitter mitt i bakomvarande förares blickfält○ofta bildligt i uttryck för uppmärksamhet etc.JFRcohyponymblickpunkt
på 1970-talet kom miljöfrågorna på allvar i blickfältet(i/ur) blickfältetsedan 1891