Svensk ordbok 2009, webbversion

blid adjektiv blitt 1som har ett milt och vänligt sinne­lag om person admin.psykol.JFRcohyponymmild 2cohyponymsaktmodig den blida gamla damenhan är en blid drömmare och natur­vän○äv. om handling e.d.en blid blickett blitt ton­fall○ibl. bildligtväl­villig ett blitt ödeblid (mot ngn)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. bliþer; gemens. germ. ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. ’glänsa’ 2som känne­tecknas av temperatur strax över frys­punkten om väder, tids­period e.d. meteorol.blidgraderen blid vintersödra delen av landet får blidare vädersedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)