Svensk ordbok 2009, webbversion
blig
substantiv
~et
blig·et
●
det att bliga
Noll
○
äv. om enstaka ögonkast
blig (på ngn/ngt)
sedan 1894
till
bliga
substantiv ~et
blig·et●det att bliga
Noll○äv. om enstaka ögonkastblig (på ngn/ngt)sedan 1894till bliga
substantiv ~et
blig·et●det att bliga
Noll○äv. om enstaka ögonkastblig (på ngn/ngt)sedan 1894till bliga