verb ~de ~t
blig·ar●titta ihållande
vanligen på en person och på ett dumt sätt
komm.många kändisar kan inte gå någonstans utan att folk bligar på dembliga (på ngn/ngt)sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. bligha; till en germ. ordstam med bet. ’glänsa’
Subst.:vbid1-120558bligande;
blig