Svensk ordbok 2009, webbversion

blin`dgångare substantiv ~n äv. vard. blindgångarn, plur. ~, best. plur. blindgångarna blind|­gång·ar·enbomb eller granat som inte har detonerat och där­för är farlig mil.JFRcohyponymefterbrännare ut­lösa en blindgångaresedan 1915