Svensk ordbok 2009, webbversion

blocke´ra verb ~de ~t block·er·ar1fungera som hinder för rörelse el. på väg e.d. spel.JFRcohyponymavstänga 1cohyponymspärra 1cohyponymstänga 3 en last­bil blockerade vägen○ibl. försvagatockupera hon ville duscha, men bad­rummet var blockerat av barnen○i sport­sammanhang ofta (om person)sätta upp hinder för NN blockerade den toppade fore­handeni elva ronder nöjde sig världs­mästaren med att blockera mot­ståndarens slag○spec. i schacksvartspelaren försökte blockera den vita fri­bonden○äv. bildligt, särsk. i fråga om själsliga hindervanligen perf. part. låsa många blir blockerade av modern konstblockera ngn/ngtsedan 1822av fra. blocquer med samma betydelse; besl. med block 2spärra av (handels)förbindelserna till ngt; om konkret el. abstrakt hinder mil.under nord­amerikanska inbördes­kriget blockerade Nordstaterna alla Sydstaternas hamnar○äv. ut­vidgatförsvåra militärt fram­trängande genom om­råde e.d.; genom brosprängningar, mineringar e.d. ○äv. ytterligare ut­vidgatalla telefon­linjer var blockeradeblockera ngtsedan 16273vanligen perf. part. stänga av (mot­part i arbetsmarknads­konflikt) från ekonomiska förbindelser samh.arbets­platsen var blockeradblockera ngtsedan 1896Subst.:vbid1-120807blockerande, blockering