Svensk ordbok 2009, webbversion

blocke´ring substantiv ~en ~ar block·er·ing·en1hindrande åt­gärd mot faktisk el. tänkbar handling, rörelse e.d.; om konkreta el. abstrakta hinder särsk. tekn., sport m.m.sport.tekn.tid.fjärrblockeringblockering av mot­ståndarens vänster­slagblockering av pucken vid sargen○äv. bildligt, särsk.in­rotad negativ in­ställning han har en blockering mot modern musikblockering (av ngn/ngt), en blockering (mot ngn/ngt)sedan 18992av­spärrning av (handels)förbindelser mil.tid.○äv. konkretan­ordning som försvårar militärt fram­trängande blockering (av ngn/ngt)sedan 18963av­stängning (av mot­part i arbetsmarknads­konflikt) från ekonomiska förbindelser samh.tid.blockering (av ngn/ngt)sedan 1970-talet