Svensk ordbok 2009, webbversion

blo`dkropp substantiv ~en ~ar blod|­kropp·en●vanligen plur. typ av cell som ut­gör fast bestånds­del i blodet och har till upp­gift att transportera syre el. bekämpa infektioner med.JFRcohyponymblodplasma röd blodkroppcell i blodet med huvud­saklig upp­gift att transportera syre från lungorna ut till vävnader och organ​ ett stort an­tal röda blod­kroppar ökar syreupptagnings­förmågan vit blodkroppcell i blod eller vävnad som med­verkar vid oskadlig­görandet av bakterier​ vita blod­kroppar produceras i ben­märgen sedan 1841