Svensk ordbok 2009, webbversion

blomster [blåm´-el.blom´-] substantiv blomstret, plur. ~, best. plur. blomstren blomstr·et●växt med (vackra) blommor särsk. om örter ngt högt. ut­om i sammansättn.bot.JFRcohyponym1blomma 2 blomstergruppblomsterpraktdrivhusblomstermidsommarblomstermarkens blomsterförsommarängens blomster○ofta mer el. mindre bildligtJFRcohyponym1blomma 1 glädjens blomster○äv. om (över­driven) språklig ut­smyckningJFRcohyponym1blomma 3 kriablomstersedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. blomster, nära besl. med 1blomma