Svensk ordbok 2009, webbversion

blomstra [blåm`-el.blom`-] verb ~de ~t blomstr·ar●ofta pres. part. bära (många och väl­utvecklade) blommor vanligen om grupp av växter ngt högt.bot.JFRcohyponym2blomma de vandrade över blomstrande ängar○mest bildligtvara i sin fullaste eller vackraste ut­veckling JFRcohyponymflorera en blomstrande ungdoms­verksamhetvarvs­industrin blomstrade än­nu på 1960-taletblomstra (av ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. blomstra, före­trädesvis i pres. part. blomstrande Subst.:vbid1-121333blomstrande, blomstring