Svensk ordbok 2009, webbversion

bloss [blås´] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bloss·et1brinnande sticka som an­vänds att lysa eller signalera med mest histor.NollJFRcohyponym1fackla törvedsblossstugan belystes svagt av bloss, in­stuckna mellan stockarnaett berg där förr vård­kasar och bloss brukade tändas○äv. om an­dra an­ordningar för kort­varig upp­lysningsignalblosstomteblosssedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. blus(s), blos(s); jfr blossa 2in­dragning av tobaks­rök kokk.tid.halsblosshan drog ett djupt bloss på sin cigarrsedan 1832