Svensk ordbok 2009, webbversion

blossa [blås`a] verb ~de ~t bloss·ar1brinna med häftig och lysande låga som ett bloss Nolltjär­stickor blossade från ljus­armar i mur­fogarna○äv. bildligt, spec.rodna starkt ○spec. äv.vara mycket varm den sjukes panna blossadeblossa (av ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. blusa; germ. ord, besl. med bläs 2dra in tobaks­rök särsk. vid fort­gående rökning kokk.JFRcohyponym1röka 2 NN satt hela tiden och blossade på sin pipa utan att säga någotblossa (på ngt)sedan 1749Subst.:vbid1-121364blossande; bloss