[blåt`a]
verb ~de ~t
blott·ar●göra oskyddad mot insyn eller angrepp
mil.JFRcohyponymblottläggacohyponymblottställacohyponymavslöjacohyponymutlämna 2
generalen blottade den ömtåliga vänsterflanken○särsk. med avs. på kroppenblotta sin håriga bringablottade kvinnobrösthunden blottade tänderna och morrade○äv. bildligthan blottade sin osäkerhet med sitt dröjande svarblotta ngt (för ngn/ngt)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. blotta; till 3blott
Subst.:vbid1-121394blottande
2blotta
[blåt`a]
substantiv ~n blottor
blott·an●oskyddad punkt
på kroppen, på ett frontavsnitt etc.
mil.mästaren lämnade en blotta och utmanarens höger slog tillgenom reträtten uppkom en blotta på höger flank○ofta bildligtresonemanget hade tydliga blottorsedan 1820till 3blott