Svensk ordbok 2009, webbversion

bluff substantiv ~en ~ar bluff·en●försök att vilse­leda genom att fram­ställa ngt som mer för­delaktigt än det är med ord el. genom handling spel.tid.JFRcohyponymbedrägericohyponymhumbug bluffaffärerreklambluffgå på en bluffav­slöja en bluffde s.k. förmåns­priserna var en ren bluff mot konsumenterna○särsk. i kort­spelförsök att ge in­tryck av att ha an­dra kort än man i verkligheten har pokerbluffsyna bluffen○äv. ut­vidgatförsök att vilse­leda genom felaktig information ○ibl. äv. om personhumbug, charlatan som vetenskaps­man är han en bluffen bluff (om ngn/ngt/SATS), en bluff (mot ngn)sedan 1903av eng. bluff med samma betydelse; urspr. am. pokerterm; till nederl. bluffen ’skryta, skrävla’