substantiv ~et
bly·etPb●en tung, mjuk, blågrå metall med tämligen låg smältpunkt
den vanligaste tungmetallen, med många tekniska användningar
ämne.blymalmhårdblybly används till hagel och som kärna i gevärskulorredan vid mycket låga doser ger bly skador på nervsystemettung som blysetung 1
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. bly; gemens. germ. ord; ev. urspr. ’blåaktigt glänsande’ och besl. med blid, blå