Svensk ordbok 2009, webbversion

boli´n substantiv ~en ~er bol·in·en●lina vid ett rå­segels kant, av­sedd att an­vändas för sträckning av seglet för att möjlig­göra segling närmare vinden mest histor.sjö.på lösa bolinerpå ett plan­löst och god­tyckligt sätt​ han står å­talad för grov tro­löshet mot huvud­man sedan han lånat ut mångmiljon­belopp på lösa boliner sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. boglina; av lågty. bolinen, plur., eller nederl. boelijne med samma betydelse; av o­säkert urspr.