[bål`-]
verb ~de ~t
bolm·ar●breda ut sig i tjock och stickande form
om rök o.d.
kokk.krutröken bolmade från linjeskeppens kanoner○äv. om personblåsa ut tjock tobaksrök
NN satt som vanligt och bolmade på sin cigarrbolma (på ngt), bolma (ur/från ngt)sedan 1807sv. dial. bolma; trol. bildat till bolm- ’svällande; stor’, i sv. dial. t.ex. bolmstark ’mycket stark’
Subst.:vbid1-122676bolmande