substantiv ~et
bonde|stånd·et●vanligen best. f. sing.
rättsligt avgränsad samhällsklass av (självägande) bönder
förr i Sverige och många andra länder
samh.○ofta särsk. om böndernas representation i ståndsriksdagenpå riksdagen 1789 kunde kungen räkna med bondeståndets stödsedan 1692; 1633 i bet. ’det fjärde ståndet’