substantiv ~en ~ar
bo·ning·en●byggnad (eller liknande anordning) som är avsedd för boende
rum.JFRcohyponymbostad
en furstlig boning○spec. pol. e.d.maktens boningar○ofta bildligt om andlig hemvisthögt.själens boningdet var som om något främmande tagit sin boning i hennesedan 1538till 1bo
I min faders hus äro många boningar.Bibeln (1917 års övers.), Joh. 14:2