Svensk ordbok 2009, webbversion
bo`plats
substantiv ~en ~er
bo|plats·en●plats där ngn stadigvarande bor
mest i fråga om förhistoriska förhållanden och om tillhåll för djur
arkeol.zool.boplatsfyndboplatskulturstenålderns boplatser låg ofta vid havssträndernanu har fisktärnorna återvänt till sina boplatsersedan 1671