[bå`-äv.bo`-]
adjektiv boret borna
●ej predikativt
som har (viss) självklar, medfödd förmåga
att utföra viss uppgift e.d.
admin.”Man ska inte ropa hej ...”, sade han som den borne skeptiker han ärsedan 1807jfr fornsv. borin ’född’; av lågty. boren ’född’; jfr bära