Svensk ordbok 2009, webbversion

borgare [bår`jare] substantiv ~n äv. vard. borgarn, plur. ~, best. plur. borgarna borg·ar·en1person som till­hör eller an­sluter sig till den besuttna medel­klassen i fråga om egendom, värderingar, livs­föring etc. samh.yrk.JFRcohyponymsmåborgarecohyponymborgerskap 2 borgarfamiljen väl­beställd borgareen stads­del bebodd av förmögna borgare○ofta i mots. till arbetare, bönder m.fl., i historiska samman­hang äv. till gods­ägare och aristokratiden franska revolutionen förde borgarna till makten○spec. med ton­vikt på ekonomisk ställningägare till produktions­medel särsk. som marxistisk termJFRcohyponymbourgeoisiecohyponymkapitalist borgarklassMarx beskrivning av den o­försonliga klass­kampen mellan borgare och proletärer○ofta äv. med ton­vikt på livs­föring och kulturofta ned­sätt.borgarbrackaborgarsjälkälkborgaredet bodde en liten borgare i den unge socialistensedan 1411kungörelse utfärdad av borgmästare och råd i Lödöse om tomtförsäljning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. borghare; av lågty. borgere ’stads­bo’ 2politiker som till­hör ett borgerligt parti särsk. (ngt ned­sätt.) i socialistiskt språk­brukpol.yrk.seseborgerlig 2 borgarpressborgarnas åtstramnings­politik befarades öka arbets­lösheten○äv. om person som stöder el. sympatiserar med icke-socialistiskt partisedan 19583stads­bo med rätt att ut­öva handel eller hant­verk i det gamla stånds­samhället histor.samh.yrk.borgarbrevborgarna hade rätt att själva styra sin stadborgarna ut­gjordes av köp­män och hant­verkare○äv. om samtliga in­vånare i en stadKöpen­hamns borgare hjälpte till att slå till­baka det svenska an­fallet○i plur. äv. om borgar­ståndet el. dess representanter i riks­dagenadel, präster, borgare och böndersedan början av 1300-taletSkåne-Lagen