Svensk ordbok 2009, webbversion

bo´ricka substantiv ~n borickor borick·anåsna åld.psykol.zool.borickefölsedan 1751av fra. bourrique ’åsna; får­skalle’; av spa. borrico ’åsna’; av senlat. burric´us ’liten (fuxröd) häst’, till burr´us ’eld­röd’