[bårt`-]
substantiv ~en
bort|gång·en●det att en (viss) person dör
vanligen på naturligt sätt
ngt högt. el. formellttid.JFRcohyponym2dödcohyponymhädanfärd
hans plötsliga bortgång är var stor förlust för hela den svenska idrottsrörelsenNN blev mycket ensam efter hustruns bortgångsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. bortganger