el.
bortavarobortavaro
[bårt`-]
substantiv ~n
borto|varon, borta|varon●vistelse på annan plats
än den förväntade el. vanliga
tid.JFRcohyponymfrånvaro
morföräldrarna tog hand om barnen under föräldrarnas bortovaro(ngns) bortovaro (från ngt)sedan 1344stadga utfärdad av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bortovara, till vara ’vistelse’; jfr närvaro, samvaro, 4vara