substantiv botemedlet, plur. ~, best. plur. botemedlen
bote|medl·et●medel för att undanröja ett problem
ofta sjukdom men äv. allmännare
med.JFRcohyponymläkemedelcohyponym1hjälp 1
botemedel mot stress och utbrändhetett botemedel mot försurningen är kalkning av sjöarnabotemedel (mot ngt)sedan 1746