Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
box·ning·en●en kampsport mellan två deltagare som försöker träffa varandra i ansiktet och på överkroppen med (de vanligen behandskade) knytnävarna
och om möjligt slå ner varandra; vanligen utkämpad inom en avgränsad inhägnad (ring)
sport.tid.boxningsmatchboxningsringtungviktsboxningboxningens skadeverkningar diskuteras ofta○äv. ngt utvidgatskuggboxningsedan 1850