substantiv ~n, plur. brädor el. bräder
bräd·an1utsågat, långsmalt, brett, relativt tunt stycke trävirke
med förhållandevis stor längd
skogsbr.JFRcohyponym1plankacohyponympanel 1
brädbitgolvbrädahusen är inklädda med panel av sågade bräder○äv. om liknande trästycke ingående i byggnad(sdel) o.d.fönsterbrädade två översta bräderna i trappan knarrade alltidsedan ca 1430 SOU; 1847 i nuv. formSjälens tröstböjningsform av bräde
2vanligen i sammansättn.
skiva som bearbetats för visst ändamål
ofta av trä, numera äv. plast
tekn.SYN.synonymbräde 1
gungbrädaritbrädasittbrädaskärbrädatvättbrädatyget måste svalna mot brädan om vecken ska hålla sigsedan 1674Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder och bräder och bräder där och bräder om igen.Povel Ramel, Karl Nilsson (i revyn Alla 4, 1960)
2brä`da
verb ~de ~t
bräd·ar●överträffa
i visst sammanhang med inslag av (formellt el. informellt) tävlingsmoment
ngt vard.allmän värderingJFRcohyponymbesegra
det är inte många som brädar henne i tennishon blev brädad av en yngre rival och är nu singelbräda ngnsedan 1929jfr bräde 2, ”slå ngn ur brädet”
Subst.:vbid1-126692brädande