Svensk ordbok 2009, webbversion

brädd substantiv ~en ~ar brädd·en●kant(linje) som ut­gör övre gräns för möjlig ut­bredning in­om viss hålighet särsk. för ut­bredning av vätska; spec. om över­kanten på dryckes­kärl Nollflodbräddkraterbräddvin­glasen var fyllda till bräddenen damm som stigit över sina bräddarkofferten var nästan till brädden fylld av gamla tidningar○äv. bildligt, spec.gräns­linje särsk. om gräns­linjen mellan liv och död högt.hon kände att hon stod på gravens brädd○spec. äv.bristnings­gräns el. över den lokalen var fylld till bräddenspamtrafiken växer över alla bräddarhon var till brädden fylld av glädjesedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. brädder; trol. besl. med brodd Stavningen *bredd (*fylld till bredden) är inte ovanlig men felaktig – den får bara användas när betydelsen är besläktad med bred. Ett annat ordpar där e och ä riskerar att förväxlas är streck/sträck.  En anledning till att dessa ord orsakar stavningsproblem är att de flesta svenskar numera inte skiljer mellan kort e och kort ä i uttalet.