Svensk ordbok 2009, webbversion

brä`de substantiv ~t ~n bräd·et1skiva som bearbetats för visst ända­mål ofta av trä, nu­mera äv. plast af.SYN.synonym1bräda 2 gungbräderitbrädesittbrädeskärbrädesedan ca 1430Själens tröstfornsv. brädhe; nära besl. med bord i bet. ’planka’; jfr även brits; idiomet betala allt på ett bräde (1638) syftar på den trä­skiva där pengarna förr lades vid kontant betalning 2under­lag för (vissa typer av) spel som ut­görs av en skiva med markeringar t.ex. rutor el. linjer spel.schackbrädehon stötte till brädet så att pjäserna föll om­kull○äv.bräd­spel spela brädepå ett bräde[betoning på ”ett”] på en gång​ i stället för att dela upp summan valde de att betala allt på ett bräde slå ngn ur brädettränga undan ngnfrån visst (konkurrens)sammanhang​ hon blev inte erbjuden tjänsten efter­som en annan sökande slog henne ur brädet sedan 1501brev från Svante Nilsson till kung Hans (Styffe)