SAOLhist

bränn`a

verb brände bränt, pres. bränner bränn·er1ofta med partikel, särsk.ner, upp få att brinna upp vanligen helt och hållet; med avs. på föremål, förr (och ännu betr. olyckor) äv. person; ofta för att förstöra NollJFRcohyponymbrinna 1 de brände allt gammalt skräphäxorna brändes på bålhennes stoft kommer att brännastyskarna skövlade och brände (ner/upp) stadenderas hus brändes ner/upp i attackenen person brändes till döds vid olyckandet luktade bränt i köket (adv.)○äv. med syfte att värma el. lysa uppbränntorvvi bränner en massa stearinljus varje jul○äv. bildligt, särsk.slösa bort, försumma att utnyttja vard.han brände en massa pengar på sprithon brände en straffsparkbränna (ner/upp) ngt, bränna ngnbränna allt krut på ngtsekrut bränna sina skeppseskepp 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bränna; gemens. germ. ord, urspr. ’åstadkomma att ngt brinner’; bildn. till brinna 2framställa genom behandling i stark värme tekn.brännugnbränna tegelbränna kalkbrända mandlar○spec. med syfte att åstadkomma märke e.d.ibl. med partikelnin han brände in sitt bomärke i djurets päls○spec. äv.destillera alkohol bränna hemmabränna sprit○spec. äv.framställa cd-skiva e.d. bränna en cd○äv. bildligtsynen brände sig för evigt fast på hennes näthinnabränna (in) ngt (i ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3skada genom att utsätta för alltför stark värme vanligen oavsiktligt vidbrändde närmaste träden blev brända vid eldsvådanhon blev bränd av solen○äv. bildligt, spec.(komma att) svida vodkan brände i halsenen brännande pepparsmakhennes ögon brände av tårar○spec. äv. i uttryck för att ngt orsakar fara el. rädsla el. dåligt samvetefrågan brände på tungande stulna pengarna brände i fickanmarken brände under hans fötterefter två misslyckade äktenskap var hon definitivt bränd○äv. mer positivtmed partikelntill orsaka starkare känslor eller intryck bara en gång brände det till i debattenmjuk saxofonlyrik som dock ibland bränner till○spec. äv. i brännbollslå ut motspelare Pelle är bränd!bränna ngn/ngt, bränna (till)sedan början av 1300-taletSkåne-LagenSubst.:brännande, bränning Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt.Gustaf Fröding, Strövtåg i hembygden (i Stänk och flikar, 1896); om stället där författarens barndomshem låg