Svensk ordbok 2009, webbversion

bränn`järn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bränn|­järn·etinstrument av järn som an­vänds för in­bränning av märken på före­mål el. varelse, t.ex. för att an­ge ägare verkt.kalvarna märktes med brännjärnsedan 1587