Svensk ordbok 2009, webbversion
bränn`järn
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
bränn|järn·et●instrument av järn som används för inbränning av märken
på föremål el. varelse, t.ex. för att ange ägare
verkt.kalvarna märktes med brännjärnsedan 1587