Svensk ordbok 2009, webbversion

bränn`vin substantiv ~et bränn|­vin·et●(typ av) stark, o­färgad sprit­dryck som fram­ställs ur potatis eller säd el. ibl. sulfitlut e.d.; ofta kryddad; särsk. om en enklare (svensk) sort kokk.JFRcohyponymvodka potatisbrännvinsädesbrännvinrenat brännvinservera brännvin till sillensex sorters brännvin på bordetbrännvinet blev hans dödsedan början av 1500-taletfornsv. brännevin; efter lågty. bernewin ’bränt (destillerat) vin’, till bernen, äldre brennen ’bränna’; jfr brandy